Manen förlåter ingenting

Det är det första en domare lägger märke till och det sista som växer ut igen. Varför de flesta manar inte förstörs av dåliga produkter, utan av för mycket omsorg.

Det finns ett ögonblick strax innan man sitter upp då alla ryttare gör samma sak: lägger en hand på manen och stryker till den. En rörelse ingen lär ut och alla ändå kan. Det förklarar också varför så mycket går fel just här. Inget annat hår på hästen rörs så ofta och förstås så sällan.

Mantagel växer långsamt. Bryter du av en handsbredd på våren tittar du fortfarande på hålet på hösten. Det är hela anledningen till att manvård handlar mindre om rätt produkt än om återhållsamhet.

Det vanligaste misstaget sitter i borsten

En man borstas inte, den redas upp. Grova plastborst river ut några strån vid varje drag, och inte där tovan sitter utan lite överallt mellan. Därför arbetar erfarna skötare nerifrån och upp: de sista tio centimeterna först, med fingrarna, sedan en handsbredd högre, sedan nästa. Först när topparna löper fritt får en kam komma i närheten av manlinjen.

Börjar du uppifrån skjuter du varje tova framför dig tills den rycks loss.

Torrt hår går av, fuktigt hår töjer sig. En lätt dusch av vatten, en droppe uppredningsbalsam i handflatan, sedan genom topparna: det räcker. Sprejar du hela manen har du till i morgon en hinna som dammet fastnar i.

Tvätt: mer sällan än du tror

Hästens hjässhud beter sig som din egen. Den producerar fett som håller håret smidigt, och den producerar mer av det ju oftare du tvättar bort det. En man som schamponeras varje vecka blir matt och fettar snabbare igen. Var tredje till fjärde vecka passar de flesta hästar, oftare under tävlingssäsong, men då med något mildare.

• Ljummet vatten, aldrig hett. Hett vatten lyfter hårets fjäll och glansen försvinner.
• Späd schampot i handen, häll det aldrig direkt på manlinjen.
• Skölj noggrant, noggrannare än det känns nödvändigt. Rester är den vanligaste orsaken till en flagig manlinje.
• Gnid inte. Krama ur vattnet med flat hand och låt manen lufttorka.

Flätning utan att offra manen

Tävlingsflätor är spänning. Varje fläta drar i samma rötter, och lämnas den i över natten drar den i åtta timmar. Därav regeln bland erfarna skötare: flätorna läggs in på morgonen och tas ur på kvällen. Inte för att det ser bättre ut, utan för att en man med kala fläckar längs manlinjen tar ett halvår att läka.

Till vardags är den lösa flätan det bättre svaret. Den håller manen borta från leran, stängslet och hästens egna hovar utan att dra i roten. Den som har en riktigt lång man känner igen kombinationen fläta och paus: flätad en gång, lämnad i två dagar, sedan uppknäppt.

Ryckning eller klippning

I dressyr och hoppning är den korta, jämna manen standard, eftersom den förlänger halsen och håller flätorna på plats. Att rycka gör ont på många hästar, och en häst som kastar upp huvudet så fort kammen dyker upp säger det tydligt nog. Ett blad eller en uttunningssax, arbetad i växtriktningen, ger samma linje utan smärtan. Skillnaden syns inte på fotot. Den syns i hanteringen.

En ärligt skött man känns inte igen på glansen utan på att den är lika tjock hela vägen.

Det som faktiskt hjälper

Glans kommer inifrån och från att få vara ifred. En häst med tillräckligt med olja i fodret, tillräckligt med rörelse och en man som ingen pillar med ser bättre ut efter två månader än vilken häst som helst som sprejas dagligen. Produkter är den sista procentenheten, inte grunden. De ska få håret att glida så det inte slits av vid uppredning, och de ska sköljas ur utan att lämna rester. Allt annat är doft.