Ett seldon rör vid fler ställen än en sadel

Från kumman till svansremmen ligger det läder överallt på en körhäst. Var det skaver, varför likhet i paret är mer än utseende och vad kvarten efter avselningen är till för.

En sadel ligger på ryggen, en gjord går en gång runt, det är hela bokslutet när man rider. Vid körning ser listan annorlunda ut: kumma eller bringsele vid bog och bringa, ryggsele med bukgjord, baksele över bakdelen, svansrem under svansansatsen, bärremmar, och därtill ett huvudlag med blinkers. Överallt där arbetar material mot hud, och vid körning drar det dessutom.

Draget går inte genom remmarna. Det går genom huden under dem.

Kumma eller bringsele, två sätt att dra

Kumman lägger draget på bogen och är därmed lösningen för tungt arbete. Men den är också den del av seldonet som måste passa mest exakt: den anpassas till en bestämd häst som en sadel, den behöver luft vid luftstrupen och den får inte vandra i draget. Bringselen ligger platt framför bringan och förlåter mer, men kräver i stället sin höjd: ovanför bogleden så att bogen går fri, och tydligt under luftstrupen.

Ställena som alla känner

• Bog och bringa under kumma eller bringsele, vid kanten först.
• Gjordläget bakom armbågen, vid körning ofta spänt hårdare än vid ridning.
• Svansremmen under svansansatsen, det otacksammaste stället på hela seldonet.
• Baksele och bakstycken över lår och bakdel, överallt där det bromsas.
• Bakom öronen och vid blinkersen, som måste sitta i ögonhöjd.

Den som hittar vita hår vid något av de ställena läser ett meddelande från det förflutna: där har tryck stått under längre tid, och spänningen är fortfarande densamma. En hårlös eller öppen fläck är däremot ett meddelande från i dag. Den hör till veterinären och inte under ett tjockt lager fett.

Två hästar, en bild

Vid par tillkommer ett krav som enbetet inte har. De två måste arbeta ihop, och i tävlingskörning måste de också se ihop: liknande typ, liknande storlek, så lika tecken som möjligt, en rörelsebild som täcker varandra. Likheten bedöms, och den är inget skönhetspris. Två hästar som skrittar lika långt och är spända för lika långt drar jämnt. Drar den ena mer får den också friktionen.

Läder, svett och kvarten efter avselningen

Svett torkar på läder och lämnar salt kvar. Det drar fettet ur lädret, gör det styvt, och en styv kant smärglar. Därför sköts efter körningen inte bara hästen utan också seldonet: torka av insidorna, skölj bettet, häng upp lädret torrt och fetta det regelbundet. Vid avtorkningen ser du dessutom sömmarna, och det är vid körning ingen kosmetisk punkt.

Hästen får samma genomgång. Bog, bringa, gjordläge, svansansats, bakdel, bakom öronen, en gång med flat hand och en gång med vatten över ställena där salt står.

Ett seldon som passar märker man inte. Ett seldon som inte passar står nästa dag i pälsen.